Nu har jag avverkat ett dygn i huvudstaden. Gårdagen blev lång och tuff. Vi fick gå upp klockan fyra för att hinna till flygplatsen. Stackars Charlotte, som hade sin första lediga Labor day. Någonsin. Och så kommer jag och förstör den sovmorgonen. Nåja, vi hade några härliga dagar innan dess. Våra två låtar i kyrkan gick bra, även om vi nog rörde oss mer än vad vi trodde. Vi fick nämligen lika mycket beröm för att det var kul att se oss spela, som att höra...

Söndagen flög iväg med mer spel, lite shopping och sen en avrundning med traditionell amerikansk steak-och allt-möjligt-buffé. Då anslöt också Hannah och hennes föräldrar. Mycket god mat (fast alldeles för mycket) och mycket trevligt sällskap (som aldrig kan bli för mycket). Efter det var det bara att försöka sova några timmar, så att vi skulle orka upp i svinottan. Stort tack, Charlotte och alla andra, för en härlig vistelse!

Och ja, jag köpte lite olika plåster och tejp på det typiskt amerikanskt stora apoteksvaruhuset. Och på hemvägen från middagen köpte vi vatten till mig och flingor till lillebror. Charlottes lillebror alltså. För att ändå skapa någon sorts illusion av normalitet, köpte jag också två par jeans.

När jag väl kom fram i går gav jag mig ut med ryggsäcken i högsta hugg, bara för att inse att Labor day innebär att i stort sett allt utom souvenirshoppar och apotek har stängt. Jag fick ändå en möjlighet att lokalisera mig och reka lite i omgivningarna. Så idag har jag köpt fler plåster och tejper. Och några toppar och tröjor. Som sagt, för illusionens skull. Och för att det blir så förb---at kallt när dom vräker på med AC överallt.

Jag ska förresten testa en av tejperna redan i kväll. När det är varmt och jag svullnar, så blir ärren irriterade bara av värmen. Och jag tror dessutom att jag kan ha hittat en motsvarighet till Mepitel, som jag fick mot strålskadorna. I så fall lär det bli mycket shopping innan jag åker hem!