Man kan ju hitta inlägg från samma datum fast tidigare år ute i högerspalten. Och just i dag för tre år sen, hade jag uppenbarligen en bra dag. Så även idag. Inte behövde jag oroa mig för att bli hängandes i mammografiapparaten. Det gjorde faktiskt inte ens särskilt ont. I alla fall inte ondare än vanligt. Och bäst av allt - det syntes inget oroande på bilderna. Yes!

Mammosköterskan trodde inte att det skulle vara aktuellt med ultraljud av ryggmuskelbröstet men det blev det. Eftersom det här var första mammon efter rekonstruktion och ärrkorrigering, tyckte läkaren att det fanns goda skäl. Dels gick det ju inte att klämma särskilt mycket vid förra onkologbesoket och dessutom insåg hon att det kan vara lite svårt för mig att veta vad jag ska leta efter. Alltså fick jag en grundlig ultraljudsundersökning, där jag fick bekräftat att småknölarna i ärret faktiskt bara är sviter av en rätt medioker insats av den där mastektomikirurgen. Och tusen gånger hellre det än att det skulle visa sig vara ärrmetastaser. Yes!

Och det största Yes-et, tillsammans med en stor stjärna i himlen, går till dagens läkare som meddelade resultatet både av mammo och ultraljud! Är det något jag gillar, så är det att få besked så fort det finns ett besked att få. Faktiskt även om det är dåliga besked. Att vänta tillhör dom stora plågorna i cancerlandet och det går fort att börja måla f-n på väggen även om det egentligen inte finns någon objektiv orsak till oro. Rätt ofta tror jag att vårdpersonalen underskattar hur jobbigt det faktiskt är och det hör verkligen inte till vanligheterna att man får med sig ett besked redan samma dag. Visst respekterar jag att det är viktigt att ha rutiner. Inte heller tycker jag att det ska delas ut besked lite hur som helst och till vem som helst. Men om man nu har varit med ett tag kanske man på egen begäran kunde få en liten markering i journalerna som innebär att det är OK att leverera besked så fort som möjligt.