Eftersom det inte är alltför svårt att lista ut vem tortyrdoktorn är, ska jag i rättvisans namn vara tydlig. Jag klandrar inte honom för att det gick som det gick med min rekonstruktion. Det är en risk man tar och jag har helt enkelt haft lite otur. Det jag nu funderar över är om det faktiskt finns något sätt att rätta till det hela. Helt lätt är det inte att hitta adekvat information i ämnet. Antingen hamnar man i bröst- och läppförstorarnas värld och där har man inte så mycket att hämta om man nu har bestämt sig för att det får vara nog med främmande föremål i kroppen. Och i den andra världen, dvs cancerlandet, finns det nästan ingen information alls om mindre lyckade operationer. Jag börjar väl med att lyfta frågan på onkologbesöket på onsdag, så får jag se vart det tar mig.

Bytet av dom fulgula är också en fråga jag tänker ta upp. Trots att jag försökte välja den medicin som var absolut mest lik i beståndsdelarna, har jag vandrat runt i någon sorts biverkningarnas diversehandel sen jag bytte. Jag har haft vallningar och svettats floder på nätterna. Jag har gråtit framför till synes helt oskyldiga tv-program. Jag har varit om möjligt ännu mer lättirriterad än vanligt. Och jag har haft ont ungefär överallt. Lite har väl det fuktiga vädret hjälpt till med det sista. Åtminstone känns det bättre när det slår över till klarare och torrare väder.

Så några minusgrader vore inte helt fel. Och torrt väder. Då skulle jag ju också kunna se alla stjärnorna. Inklusive dom 934 som jag just precis nu delar ut till alla fantastiska och unika novemberbesökare!