Jag har mellanlandat i spenaten en stund för lite välbehövlig vila. Det har blivit lite si och så med det under julhelgerna. En hel del helt vanligt jobb har det varit men också det här med att vara anhörig. Det känns ibland som ett heltidsjobb.

Nu är i alla fall mamma inlagd på SÖS sen i måndags. Vi gjorde ett halvhjärtat försök att få henne inlagd redan före nyår men då var det bara platsbrist. När jag fick reda på att hon hade ramlat tre gånger under nyårshelgen, bestämde jag mig för att inte ge mig. Och för att göra en lång historia kort, fick vi det som vi ville efter en hel del fix och trix. Jag har försökt att se till att vara med på läkarronderna, så gott det går, och det har nog varit bra. Nu är vi helt överens om att mamma stannar tills det finns plats på Dalen. Att åka hem och ramla igen är inget alternativ.

Och mamma tycker fortfarande att det är bra att jag är där och härjar. Trots att jag såg till att hon fick en blixtremiss till tandläkaren på SÖS, som slutade med en utdragen tand igår. Hon hade glömt att nämna den, gång på gång, och jag förstod att den skulle kunna ställa till med problem om dom nu ska sätta in cellgifter. När jag nämnde den, var det verkligen inga problem att få onkologerna att skriva en remiss. Fast till och med onkologerna var överraskade av hur fort det gick att få resultat. Men nu är den borta och eventuella infektioner hinner behandlas. Och faktiskt. Trots tandutdragning och allt, såg hon rätt pigg ut i går.

Min position som påläst anhörig verkar vara starkare än någonsin. I går fick jag till och med vara med om att göra en ordentlig genomgång med en av onkarna av hela medicinlistan. Då var jag faktiskt noga med att påpeka att det finns gränser, även för mina erfarenheter och kunskaper. Min position som manikyrist, däremot, tog nog slut fortare än den knappt hade börjat. Jag hade glatt utrustat mig med en nagelsax eftersom mamma tyckte att naglarna var alltför långa. Det lilla försöket slutade med att jag sprang ner till apoteket och köpte ett gäng nagelfilar. Som hon luttrat meddelade att hon lika gärna använde på egen hand. Nåja, man kan väl inte vara bäst på allt :)

För egen del har jag samlat på mig ett blåmärke till. Det var väl dags för det när den där stora ringen på handen äntligen var på väg att blekna. Fast den här gången berodde det inte på provtagaren. Jag har verkligen hittat mitt lilla paradis bland Karolinskas provtagningscentraler. Tredje gången gillt, heter det ju, och tre gånger i rad har jag fått ett helt fantastiskt bemötande. Bara en sån sak som att min begäran om en butterfly (första gången) lugnt möttes med informationen om att "våra korta svarta är helt överlägsna". Vilket dessutom visat sig vara helt sant alla tre gångerna. Värmekuddar till utlåning är inga problem. Att det blir blåmärken utan att det ens har gjort ont, trots att det har varit nödvändigt att rota runt efter ådrorna, är en världslig sak. Och faktiskt helt omöjlig att undvika.

Om någon nu är nyfiken på var provtagningsparadiset finns, så kan jag meddela att enbart svårstuckna göre sig besvär (ska jag bidra till att skapa kö dit, ska det helst vara en kö av oss som verkligen behöver vara där). Skriv en kommentar och ange en mailadress där jag kan berätta var den ligger, så publicerar jag inte kommentaren. För er som inte är svårstuckna kan jag lugnt meddela att alla provtagningscentralerna som KS har är mer än väl kompetenta för uppgiften att ta blodprov.

Till er alla önskas en underbar trettonhelg, med varsin extra stjärna i himlen!

 

Katrine

8 januari 2012 21:42

Du om någon är värd 73 stjärnor i himlen.
Kram

http://svgumaka.bloggo.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...