Det här med mamma tar på krafterna. Faktiskt både psykiskt och fysiskt. Det är onekligen jobbigt att flänga fram och tillbaka som en skållad råtta men dagarna sen flytten till Dalen har det verkligen varit mest psykiskt. Hon har varit så trött och bara sett sämre och sämre ut. I dag kom sjukgymnasten och anpassade en rullstol åt henne, under tiden som jag fick prata lite med sjuksköterskan. Och när jag väl kom ut igen, satt hon i nya stolen och fick mat i dagrummet. Med en helt annan gnista i ögonen. Härligt! Personalen är verkligen helt underbara och här är det full förståelse för att man faktiskt kan vara van att bli tilltalad med ett helt annat namn än det som står i journalen. Eftersom det är helt andra rutiner med ronder och så, har jag bokat in ett samtal med läkaren i morgon eftermiddag.

Min egen läkare försökte jag få tag på i dag. Det gick inte så bra. Den sköterskan jag pratade med, trodde nog att jag gissar rätt och att jag åtminstone borde slippa onsdagens punktion. Men inte heller hon ville fatta något beslut. Nåja, hon ringer säkert i morgon, ST-onken.

För övrigt kan jag konstatera att jag nu har lärt mig auktionsspelet. Tre av fyra auktioner vann jag i helgen. Den fjärde valde jag faktiskt att ligga lite lågt på, för att ha mer muskler till dom två viktigaste. Nu väntar jag med spänning på att varorna ska levereras. Ett paket är redan på väg. Förhoppningsvis även dom andra två.