Återseenden

I torsdags begravdes Gull-Britt. Det var en väldigt vacker stund, med väldigt mycket vacker musik. Och med många glada återseenden, mitt i det sorgliga. Så många fyrväpplingar som jag inte har sett på jag vet inte hur länge! Och vid minnesstunden fick jag möjlighet att prata med en av mina gamla skolkamrater. Han är onkolog, så vi led inte precis brist på samtalsämnen. Nu är jag mitt uppe i förberedelser för nästa begravning. Det mesta är nog på plats men det dyker upp nya saker hela tiden.

Jag håller också på att förbereda mig inför operationen, både mentalt och rent fysiskt. När jag ändå skulle ställa om mig till tillåtna värkmediciner, bestämde jag mig för att testa ett tag helt utan. Det var kanske inte den mest intelligenta idén jag fått. När temperaturen åker jojo runt noll, brukar jag ha som mest värk. Så även denna gång. Mest ont har jag haft i hälarna och benen. Men nån gång måste insidan av kroppen få vila sig lite. I alla fall från dom medicinerna jag faktiskt kan låta bli att ta. Och nästa vecka är det ju dags för dundermediciner igen. Dom hämtade jag ut idag. Lite fundersam blev jag över korttidsstarkingarna. Vid dom två tidigare operationerna har jag fått vid behov, max tre gånger per dag. Den här gången var det fyra. Hur mycket ondare ska det göra den här gången tro? Eller kan det helt enkelt vara så enkelt att olika narkosläkare har olika standardrecept? Jo, så bestämmer vi att det är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den nya onken var sjuk i dag. Lite snopet men som tur var fick dom tag i mig innan jag hade hunnit ge mig iväg. Sköterskan lovade att hon skulle försöka se till att någon av dom andra onkarna kikade på gårdagens blodprov. Det är det kanske någon som ...

På gång ska det naturligtvis vara. Jag försökte bara göra lite skoj av det faktum att jag än en gång får byta onkolog. Min senaste ST-onk har nämligen slutat. Det är väl helt naturligt och något man måste räkna med, antar jag. Men jag hade faktiskt i...

Jag fick tag på en telefonsvarare hos senaste onken. Eller kanske snarare teflonsvarare, för trots att jag är säker på att jag upprepade namnet på just den fulgula utbytesvariant jag ville ha minst tre gånger, visade det sig vara en helt annan när ja...

Ärligt talat trodde jag i går att mitt problem enbart skulle bestå i att mina uttag på recepten var slut. Det visade sig att dom inte alls var. Det låg ett par gamla recept där och skvalpade, så det fanns ganska gott om fulgula uttag. Eller åtminston...

Jag har just börjat varva ner efter att ha kommit hem från Gyncancerdagen, anordnat av Nätverket mot gynekologisk cancer. Nej då, än har inte herr C letat sig längre än till lymfknutorna (peppar, peppar) på mig. Det räcker så bra så, ändå. Vi var där...