Idag gick jag förbi Bröstcentrum på Drottninggatan. Lite speciell känsla är det varje gång jag just får göra det. Gå förbi alltså. Och en alldeles speciell känsla just idag. Just idag var det precis fyra år sen jag gick därifrån med en cancerdiagnos. Fyra år och jag är fortfarande här och kan gå på Drottninggatan. Inte illa alls!

För en gångs skull verkar en operation ha gått precis som det var tänkt (peppar, peppar). Jag var hos syster T i fredags och nu är det mjukgörande och små kompresser som gäller. Inget planerat återbesök. Låter nästan för bra för att vara sant. Framåt sommaren kan det bli aktuellt med lite färgning av vårtgård på det "gamla" bröstet. Men just nu får allt bara läka i lugn och ro.

Mitt i alla bra nyheter, kom en riktigt sorglig. Finaste Anna (http://anna-lindkvist.bloggagratis.se/) somnade in i torsdags. Nog visste jag att hon var dålig men hon hade en helt otrolig förmåga att inte verka så sjuk som hon var. Anna, du var en verklig kämpe och jag saknar dig så. Sov i ro, vännen.