Som om det inte vore nog med att helt och fullständigt byta jobb, har jag också passat på att byta lägenhet. Just precis nu. Och nej, det har det inte riktigt funnits tid och ork till men nu blev det så ändå. Timing kallas det visst. Eller brist på.

Stora lasset gick i tisdags. Inte så långt, tack och lov. Tillräckligt nära för att jag ska kunna springa upp och hämta sånt som jag inte hann med att packa till dess. Och det är en hel del. Men just nu har jag bestämt mig för att fullständigt strunta i det. Jag är för trött helt enkelt. Både fysiskt och psykiskt. I alla fall i kväll. Så svullen som jag är runt ryggoperationsärren och under armen har jag nog aldrig varit, tror jag. Och stubinen är kort. Väldigt kort. Så just i kväll får mina nya grannar lyssna till diverse filarfolk, hedningar, groupas och lite Robert Broberg i stället för mina arga skrik och svordomar. Hoppas dom tycker att det är rätt prioritering. Jag känner mig redan betydligt mer lugn och harmonisk i alla fall.

Radiumhemmet hörde av sig till slut i fredags, efter att besöket hos den nya onken ställdes in. Nu vill dom att jag kommer efter sommaren i stället. Blodprovet var rätt OK, dvs oförändrat gentemot senast, och dom förhöjda värdena är ganska nära gränsvärdena. Eftersom det är ganska exakt ett år sen senaste "bentethetsmetningen", frågade jag om jag skulle göra en sån så länge men det tyckte dom att jag kan vänta med till hösten också. Och så får det väl bli, så länge som jag känner att jag har läget under kontroll. Egentligen borde jag nog boka en tid hos tortyrdoktorn så länge men just nu orkar jag inte. Det lär ju inte bli sämre av att vänta till hösten. Tror och hoppas jag.