Jag har gått och funderat i ett par dagar på ett hårinlägg. Just i dag såg jag att det är precis ett år sen jag gjorde just ett sånt. För precis ett år sen fixade finaste Sara till mitt hår i en väldigt kort frisyr, tillsammans med väldigt goda råd om hur man kommer tillrätta med psoriasis i hårbotten. Faktum är att min psoriasis i stort sett har hållt sig borta sen dess. Helst fantastiskt!

En gång till fick Sara klippa den där korta frisyren men efter det kände jag att det inte riktigt var jag. Lite längd behövs för att kunna ha en knut. Och det är jag. Dessutom behövs lite längd för att leka lite med illusioner. Och precis där är jag nu. Precis när sängprojektet sprack i förra veckan, blev det läge för ett helt annat projekt: Mera hår.

Nu har jag diverse "hästsvansar" att leka med, i hyfsat bra kvalitet. En snordyr halvperuk har jag också. Man fäster den med clips och låter den blanda sig med det egna håret. Tillsammans med ett hårband ser det faktiskt helt naturligt ut. Om man nu inte har sett mig precis innan, förstås, med det extremt tunna och glesa fulgulpillerhåret som är min vardag. Men den absolut största vinsten i hårprojektet heter Biothik. Det är inte ofta jag gör reklam i min blogg men här och nu är det verkligen befogat. Biothik är fiber i puderform som man strör över kala och tunna områden på huvudet. Ett litet simsalabim senare, ser håret så mycket tjockare ut. Och dom glesa, kala områdena har helt plötsligt förvandlats till varken glesa eller kala. Wow! Inte helt billigt det heller men för mig är det värt vartenda öre!

Ja, jag är fåfäng. Det har jag erkänt förr och erkänner det gärna igen. Ibland i alla fall. Oftast tycker jag att det är helt OK att gå runt både utan proteser och extra hår och bara vara som jag är. Men ibland är det faktiskt ganska skönt att få smälta in i omgivningen lite. Och att få känna mig lite fin. Och det är exakt min point med att skriva det här inlägget. Att det måste få vara OK med både och. Eller antingen eller. Och ingen vet svaret på hur man vill ha det i förväg. Jag lovar.

För övrigt är gamla sängen historia nu. Min lilla, med betoning på lilla, bil lyckades för andra gången svälja en 140 cm bred säng. Utan att ens behöva köra med någon av dörrarna eller luckorna öppen! Två vändor till tippen blev det i och för sig, men ändå. Nu är det bara att hoppas på att stora möbelföretaget håller sitt löfte och levererar den nya sängen i morgon.

 

Aina

7 augusti 2012 13:48

Ojoj, så jag har läst! T o m katten klagade :o) ...... Hittade din blogg via en annans, och beslöt mig för att börja från början.
Nu är det gjort, och att läsa din blogg är mer fascinerande än att läsa en roman!
Vilken resa du har gjort! Vilken kraft du har! Jag är full av beundran för hur du har tacklat cancern och alla svängar upp och ned, med näsan ovanför vattnet nästan hela tiden.
Inte för att det är något att skryta med, jag menar..... man måste få vara liten, ledsen, förb-d och modlös också. Det hör till livet, särskilt när man blir så utsatt som någon som drabbats av cancer och alla följder av det.
Lyckönskar dig till din nya tjänst!!! Människor som du behövs verkligen, särskilt i dessa tider med den regering vi har.

Men vill lägga in en liten brasklapp:
Minns att DU är den viktigaste för dig! Ditt största ansvar är DU! (Tyvärr sånt vi inte fick lära oss när vi växte upp.)
Om du snor omkring som en skållad iller och "glömmer" att ta hand om ditt inre och yttre så riskerar du att bli utbränd, även om du älskar varje minut av det du gör.
Snälla, tänk på det.
Nu hoppas jag att du får sova i din NYA sköna säng, hihi.
Jag har kommit för att stanna - som bloggläsare :o)

Allt gott och en stor kram,
Aina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...