I dag är det ett halvår sen mamma lämnade oss. Det känns både som att det var i går och hur länge sen som helst. Jag hade en liten fundering på att åka ut till minneslunden men jag orkar helt enkelt inte. Rent fysiskt. Det får bli det rosa ljuset en stund i kväll i stället. Det är ju liksom inte var man minns som är det viktiga. Det är att och hur. Tycker jag.

Anledningen till att jag är så trött heter flytt. Jag hade tänkt att tömma mitt gamla kontorsrum under semestern men bestämde mig för att spara det, så att jag bara fick ha semester. Men nu måste jag. Hela förbundskontoret flyttar om drygt tre veckor och innan dess måste jag ha packat det som behöver med till nya stället, respektive samla ihop det som ska slängas. Jag trodde lite naivt att det skulle ta några timmar högst men då hade jag fullständigt bortsett från två faktorer. Först och främst nostalgifaktorn. Efter nästan 18 år har man hunnit samlat på sig en hel del som väcker minnen. Och då är det lätt att bli sittandes med ett kort, eller nåt annat, i hand i stället för att packa och slänga med rasande fart. Den andra faktorn är den sociala. Även om jag trivs jättebra i nya uppdraget och med mina nya kompisar, kan jag liksom inte bara undgå att ta en fika här och en pratstund där med dom gamla invanda. Och sånt tar tid. Hur som helst har jag ändå lyckats anstränga mig tillräckligt mycket för att svettas floder (nåja, kanske det kvava vädret har hjälpt till lite där också. Och fulgulpillrena...) och lyckats ta mig igenom cirka två tredjedelar. Det ska nog fixa sig under den här veckan i alla fall.

Och om någon nu undrar, så visst kom sängen. Nästan för tidigt till och med. Försedd med en traditionell liten streckgubbe, som det stora möbelvaruhuset fiffigt nog använder i sina bruksanvisningar. Gubben, tillsammans med ett stort kryss, gav en väldigt tydlig instruktion om att sängen inte fick vältas ner i rätt läge efter att benen skruvats dit. Ja ja, tänkte jag i bästa kan-själv-mentalitet. Det må bära eller brista. Gissa vilket. Det var i alla fall bara ett ben som hann lossna, vilket nog får anses som väldigt tursamt. Hade flera lossnat, hade det nog faktiskt inte slutat särskilt bra. Varken för sängen eller mig. Det visade sig nu att det enda som var skadat, var bulten som skulle hålla benet på plats. Jag hittade en i nästan samma storlek ute i boden och med hjälp av två förpackningar med värmeloggs (man tager vad man haver) i hörnen på "tippsidan" står nu sängen hur stadigt som helst. Och jag har hunnit införskaffa några extra stödben som säkert kommer att komma på plats snart. Om inte annat när jag behöver loggsen framåt vintern. Skön är den hur som helst, min nya fina säng.

Dags för stjärnorna. Himla mysigt att ha er alla 831 på besök under juli månad! Nu när nattmörkret börjar återvända kan ni alla nog se er alldeles egna stjärna på himlen som ni just tilldelats. Ni är alltid lika välkomna åter!