I dag var det så äntligen dags för för mitt fyra månader försenade återbesök. Ny onkolog, förstås, men det visste jag ju innan. Och han var trevlig och noggrann. Mycket noggrann. Men mer om det lite senare.

Proverna var ungefär som förra gången. Lite högre förhöjda värden än förra gången men betydligt lägre än när dom var som högst. Han kunde inte känna något konstigt, mer än att det känns lite konstigt över huvud taget när man klämmer bland flyttad muskel och diverse operationsärr. Och just av den anledningen tyckte han att det vore bra att komplettera mammografin med ett ultraljud även denna gång. Så kommer det stå på remissen och nu är det bara att hoppas att inte väntetiden blir alltför lång. En ny "bentethetsmetning" spar vi till nästa år och värdena kollar vi upp om ett halvår igen när det är dags för nästa återbesök.

Och så var det det där med noggrannheten. Han lyssnade på lungorna. Inga problem. Han lyssnade på hjärtat. Och hörde extraslag. Han mätte blodtrycket. Inga problem. Och lyssnade på hjärtat igen. Och hörde extraslag igen. Och fick kalla fötter. Bara några minuter senare befann jag mig på akuten med en remiss i handen. EKG och vidare undersökning.

Som tur var var det ingen kö på akuten. Då slapp jag ens fundera på om min remiss var så akut så jag hade blivit insläppt före alla andra. Jag var tillräckligt skärrad ändå. I ett blixtsnabbt tempo togs EKG, fyra rör med blod och syresättning och blodtryck mättes. Sen fick jag vänta i ca tjugo minuter. Då kom det in två gravallvarliga läkare, varav en överläkare, och jag förklarade mig själv omedelbart och på fläcken halvdöd. Minst.

Men när dom satte igång att prata, hann jag sansa mig tillräckligt för att komma ihåg att KS är ett undervisningssjukhus. Det hör helt enkelt till vanligheterna att det är fler än en läkare närvarande vid alla möjliga och omöjliga situationer. Helt odramatiskt fick jag veta att det är ganska vanligt med hjärtan som slår extraslag. Så länge som grundslagen är jämna och fina är det oftast inga problem. Man kan leva ett helt liv utan att någonsin upptäcka det. Det ultraljud som gjordes på mitt hjärta innan cellgiftsbehandlingarna hade antagligen inte upptäckt några extraslag. Om dom nu fanns redan då. Eftersom jag inte haft några problem med andfåddhet eller smärta och dessutom hade kört ett zumbapass i går, tyckte dom att jag kunde gå hem. Visserligen var inte blodproverna analyserade än men den yngre läkaren lovade att ringa om det var något som var galet.

Han ringde efter cirka en timme. Men inte för att tala om att det var galet utan tvärtom. Det enda som stack ut var dom vita blodkropparna som var uppe på 9. Men å andra sidan låg dom på 11 i tisdags när jag tog förra blodprovet, så dom är på väg åt rätt håll. Troligtvis är det förkylningen som är boven i det dramat. Dagens drama slutade i alla fall gott. Och efter snart fyra och ett halvt år, med diverse utflykter i cancerlandet med omgivningar, är det gott nog!

 

gunnarsson-lord@telia.com

29 september 2012 23:21

Bamsekram från Elisabeth som blev så glad av att läsa detta!!
Keep on!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...