Alla inlägg under november 2012

Av Ingela - 19 november 2012 17:57

I fredags fick jag en ny kompis. Till låns en helg. En promenadlimpa. Söt som få men jag lovar att det vet han om också :)


 


Vi har haft en väldigt lugn och skön helg, förutom möjligen i lördags när Liten med familj stormade in i lägenheten. Alla som normalt går på två ben gick iväg och firade systerystrarnas födelsedagar med en middag och dom fyrbenta fick gott vänta i varsitt rum på fortsättningen. Det blev en och annan kisspöl att torka upp men jag tror att både två- och fyrbenta (och lång- och kortbenta) var ganska nöjda med kvällen.


Annars går livet vidare. För mig i alla fall. Jag insåg härom dagen att jag har slutat sova med BH. Bara så där. I över en månads tid har jag klarat mig utan och det har inte blivit mer svullet än vanligt. Det är, i alla fall i min värld, en stor sak. Och så märkte jag det knappt själv. Än så länge har jag alldeles för många dräpande minnen av vad som kan hända om man ropar hej innan man är över bäcken, så den där sov-BHn får nog hänga med i resväskan ett tag till. Men ändå. Grattis till mig för den dryga månaden, i alla fall!


För andra har livet tyvärr tagit slut. Just nu är det tunga dagar i cancerlandet. Kajsa och Inger har lämnat oss. Sov i ro, tjejer. Som vanligt lämnar ni båda stora hål efter er och ni har verkligen förtjänat varsin extra stor och lysande stjärna däruppe i himlen.

Av Ingela - 8 november 2012 16:21

Jag skriver ju i min presentation att jag någon gång ibland när länderna möts, kanske skriver något om det där alldeles vanliga landet. Där jag lever merparten av mitt liv. I går möttes dom, cancerlandet och det där vanliga. Rejält kan man väl säga. Jag fick äran att som representant för LO-förbundens nära 1,5 miljoner medlemmar delta i ett huvudmannamöte på Cancerfonden. Vi fick en dragning om verksamheten och vad dom gör med dom medel som samlas in och jag fick en chans att ge lite input på vad Cancerfonden skulle kunna göra utöver det. I ett LO-perspektiv, alltså.


Det handlar dels om att Cancerfonden borde kunna bidra till forskningsprojekt, där man undersöker kopplingar mellan arbetslivet och cancer. Där har vi själva ett ansvar att se till att sådana ansökningar kommer in men det går ju också att uttala en önskan från fondens sida. Det handlar också om att bidra till att synliggöra den ojämlika cancervården, regionalt men också i ett klassperspektiv. Och att se att det finns ett klassperspektiv även i livsstilsfrågor - allt ansvar kan inte läggas på individen för att förebygga cancer. Att synliggöra hur dom allt hårdare sjukskrivningsreglerna drabbar alltför många cancerpatienter (och så många andra svårt sjuka också, förstås, men just i går var jag ju på Cancerfonden) är naturligtvis också oerhört viktiga frågor för LO-medlemmarna. Likaså svårigheterna att få en vettig rehabilitering tillbaka till arbetslivet. Listan kan naturligtvis göras nästan hur lång som helst men på det här mötet var vi flera huvudmän representerade och jag insåg att det går fler tåg. Jag erbjöd mig att sätta mig ner i lugn och ro med några företrädare för fonden, för att se vad vi tillsammans kan göra. Det kändes som att dom nappade på den kroken. Återkommer om det.


Och just nu återkommer jag med stjärnutdelning. Jag glömde ju det i förra inlägget. Tack för oktoberbesöket alla ni 983 unika besökare. Som alltid får ni varsin starkt lysande stjärna. Och som alltid är ni lika välkomna igen!


Och för tydlighetens skull återkommer jag om liten Liten. Det är inte min hund. Det är syster ysters. Jag är bara moster/hundvakt. Hur mycket jag än skulle vilja går det inte att ha hund på heltid just nu. Men att vara hundvakt lite då och då är inga problem. Jag har redan skaffat mig en liten taxkompis till nästa helg. Voff!

Av Ingela - 6 november 2012 18:32

I helgen fick stora jag det otroligt hedersamma uppdraget att ta emot en liten Liten. Inte riktigt lika liten som när vi sågs första gången men fortfarande väldigt liten.


 


Utom på nätterna. Jag har en 140 cm bred säng, vilket innebär att den har en yta på cirka 2,8 kvadratmeter. Samma yta som förr rymde både mig och två stora hundar (50 respektive 40 kilo stora hundar). Liten (cirka 3,5 kilo) upptar väl ungefär en tiondel av den ytan, lite beroende på sovställning. Och ändå lyckades hon ta så stor plats att det blev trångt. Och när hon själv tyckte att det blev lite trångt la hon sig antingen på min mage eller på mitt huvud. Bestämd ung dam, det där. Och otroligt skicklig på människoträning.


Det tog inte många minuter innan hon fattade exakt vilka sladdar och möbler hon skulle ge sig på för att få min fulla uppmärksamhet. Att lära sin moster "ta upp i knät nu!" tog väl en fem minuter. "Jag svälter ihjäl om jag inte får godis" var avklarat redan när hon väl blev utsläppt ur bilen. Och buren. Det var nämligen den enda kampen hon helt förlorade. Inga lösa hundar i min bil, inte. En väldigt mysig helg hade vi i alla fall.


I torsdags fick jag brev från min senaste onk. Faktiskt ivägskickat samma dag som mammografin och ultraljudet. Snabba puckar. Det innehöll helt väntat beskedet att båda undersökningarna var normala och att dom inte visade på något cancermisstänkt. Såna brev vill jag gärna ha fler av! Även om jag just den här gången visste svaret i förväg.

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards