I fredags fick jag en ny kompis. Till låns en helg. En promenadlimpa. Söt som få men jag lovar att det vet han om också :)

Vi har haft en väldigt lugn och skön helg, förutom möjligen i lördags när Liten med familj stormade in i lägenheten. Alla som normalt går på två ben gick iväg och firade systerystrarnas födelsedagar med en middag och dom fyrbenta fick gott vänta i varsitt rum på fortsättningen. Det blev en och annan kisspöl att torka upp men jag tror att både två- och fyrbenta (och lång- och kortbenta) var ganska nöjda med kvällen.

Annars går livet vidare. För mig i alla fall. Jag insåg härom dagen att jag har slutat sova med BH. Bara så där. I över en månads tid har jag klarat mig utan och det har inte blivit mer svullet än vanligt. Det är, i alla fall i min värld, en stor sak. Och så märkte jag det knappt själv. Än så länge har jag alldeles för många dräpande minnen av vad som kan hända om man ropar hej innan man är över bäcken, så den där sov-BHn får nog hänga med i resväskan ett tag till. Men ändå. Grattis till mig för den dryga månaden, i alla fall!

För andra har livet tyvärr tagit slut. Just nu är det tunga dagar i cancerlandet. Kajsa och Inger har lämnat oss. Sov i ro, tjejer. Som vanligt lämnar ni båda stora hål efter er och ni har verkligen förtjänat varsin extra stor och lysande stjärna däruppe i himlen.