Det gick sådär att byta tillbaka från fulgulpillervariant nummer fyra till fulgulpillervariant nummer två. Det blev ytterligare tio dagars konstant illamående, "sockrat" med en vinterkräksjuka. Inte för att jag tror att dom har något samband med varandra men illamåendet blev inte precis lindrigare... Många illamåendepiller har det blivit under den senaste veckan i alla fall.

Annars blev jag nog mest orolig över att allt verkade bli mer och mer trist och grått, med undantag från några rejäla humörexplosioner. Visst kan det bero på illamåendet. Och visst kan det bero på att både leder, muskler och skelett har värkt som bara den under den här försökskanintiden. Eller så kan det kanske bero på att jag återigen är nere på en total sovtid på 3-4 timmar per natt. Eller så är väl det troliga att det beror på fulgulpillren. Just nu känns det så. Allt känns lite ljusare igen och det beror nog inte bara på att det är jul på gång. Jag insåg också att dom där ständiga temperaturväxlingarna runt nollan faktiskt brukar förstärka i princip alla mina biverkningar. Det var nog det som hände den här gången också, fast det förstärktes ytterligare av den där försökskaninperioden.

Så vad önskar jag mig i julklapp? Jo, något så simpelt som några minusgrader under en längre tid. Som ett par månader kanske. För att slippa dom där värsta fulgula biverkningarna. Och så önskar jag så klart att få fortsätta att vara tumörfri. Och att alla som kämpar därute med herr i C i alla olika former ska få hinna ta del av alla forskningsresultat som bara måste komma snart! Mod, hopp och styrka!