Jag var ju på sjuksköterskebesök den 24 oktober. Och blev lovad remiss till mammo och bentethetsmetning. Och tyckte i och för sig att det kändes lite overkill att det inte kunde gjorts upp på telefon. Det var ju också första gången jag inte fick träffa en onk, vilket jag kunde leva med så länge jag får dom undersökningar jag tror jag behöver. Jag blev ju också lovad att få träffa en onk nästa gång. Om ett år. So far, so good tänkte bc-busan, drog till New York och firade födelsedag och allt.

I dag när jag kom hem låg det helt plötsligt en kallelse till läkarbesök den 26 november i brevlådan. Onkbesök. På Bröst & Sarkom. Ingen kallelse till mammo eller ultraljud. Eller bentethetsmetning. Eller blodprover heller, för den delen. Bara kallelse till läkarbesök. Daterad på min födelsedag. Som en liten överraskningspresent, kanske. Eller hur dom nu tänkte. Kanske varken jag eller sjuksköterskan är betrodd att tycka att det är dags för mammo. I så fall hade det verkligen varit hög tid att få reda på det. Jag kunde i så fall ha bitit ihop och gått på min screening-mammo, vilket beskedet hittills har varit att jag inte ska göra. Eller var det ultraljudet som måste godkännas vid personligt besök hos en onk? Eller om det nu är bentethetsmetningen som är för dyr. Eller onödig. Eller nåt annat och mycket värre??? I så fall har dom mitt telefonnummer, faktiskt till och med mitt hemliga nummer, där på B&S.

Eller tycker dom helt plötsligt att jag skulle följt ursprungsplanen och träffat en onk både nu och för ett halvår sen? Och liksom vill rätta till det nu och hoppas att jag inte hunnit få något återfall? Eller är det den utlovade kontrollen om ett år som dom tycker är onödig och att jag lika gärna kan få den nu, så jag kan vara nöjd och tiga still sen?

Vad hände egentligen med "Jo, dom har gjort om rutinerna och nu är det mycket bättre eftersom man får träffa en specialutbildad sjuksköterska. Och det handlar inte om att spara pengar utan det beror på att det är så många patienter."  På det här sättet sparar dom definitivt inga pengar eftersom jag helt plötsligt både ska till sjuksköterska och läkare. Och patienterna lär väl knappast ha blivit färre sen oktober...

Det här är faktiskt inte OK. Inte alls. Det är kanske svårt att föreställa sig om man inte har stått där och sett herr C i vitögat och bokstavligen varit närmre döden än man nånsin vill erkänna ens för sig själv. Och faktiskt fortfarande kan vara. Men när det nu efter alla bortförklaringar och uppenbarligen osäkra muntliga besked, dyker upp något helt annat, om än "bara" en kallelse till läkarbesök, väcker det oro. Kanske alldeles för överdriven och ibland till och med obefogad oro. Men hur ska vi kunna veta vad som är vad?