Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ingela - 22 juni 2011 15:12

För första gången på dryga tre år har jag missat en undersökning. I måndags fick jag en kallelse till bentäthetsmätningen, eller benmineralmätning som är det officiella namnet. Den 4 juli stod det i kallelsen. När jag skulle städa mitt skrivbord på jobbet igår, hittade jag en gammal Aktuellt i politiken som tydligen aldrig kom längre än så på resan från brevlådan. När jag lyfte upp den uppenbarade sig plötsligt ännu ett kuvert från KS. Det var tydligen den första kallelsen, som var redan till 15 juni. Pinsamt! Inte det att jag inte hade brytt mig om att läsa AiP, för det gör jag i ärlighetens namn nästan aldrig. Utan just det faktum att jag faktiskt missade en undersökningstid. Lite sur är jag på brevbäraren (det får man lov att vara när man själv har varit ledstångsjaguar) eller möjligen på Posten alternativt Bring Citymail som kan ha gett dåliga budskap till sin personal. Det är ett oskick att blada in brev i tidningar. Jag vet i alla fall att jag ska skaka all post ordentligt i fortsättningen.


Nu verkar det inte spela någon roll om jag har BH, mjukis, eller linne. På dagen. På nätterna måste jag definitivt ha något stöd om det inte ska bli ännu värre. Vad jag än provar på, skaver det rent olidligt. Så från och med nu väljer jag dom alternativen som åtminstone inte skär in i armhålorna. Det verkar ju korkat att dra på sig mer obehag än nödvändigt.


Förhoppningsvis ska lite koncentrerat vilande råda bot på krämporna. Jag har nämligen smygstartat semestern. Visserligen har jag lovat att stå till förfogande hela dagen i morgon men jag har inga tider att passa. Förrän 4 juli då när jag ska på KS. Och på lördag när obligatoriska telefonsamtalet till mamma naturligtvis måste klaras av. Men förutom dom tiderna är det full flexibilitet och den ska utnyttjas. Jag tänker sova när jag är trött. Eller kanske mer riktigt uttryckt, sova när jag kan. Och däremellan se till att bara ha det bra. Hur enkelt som helst, eller hur!

Av Ingela - 20 juni 2011 19:47

Fler än just två nätter blev det inte utan BH. Det började svullna upp både här och där och strama och skava, även det både här och där. Men det var kul så länge det varade... Och skam den som ger sig. Jag gör ett nytt försök i natt. Tror jag. Ett litet mittemellanförsök med ett någorlunda tight linne får det nog bli. Om jag kommer ihåg att lite då och då påminna mig om att det inte ens gått en månad sen senaste operationen och att jag faktiskt inte ska vara "100" än, så känns det i alla fall lite bättre. Och äntligen, äntligen verkar kroppen ha slutat bilda ny seromvätska i förra operationsområdet!


Och om två veckor bestämmer jag helt själv över tortyrredskapen! Egentligen tror jag att tejpbitarna redan nu enbart ska sitta där av estetiska skäl. Jag ska nog ringa och kolla med syster T. Det vore väldigt skönt att slippa ett par dagar.


Jag får frågan ibland om jag ångrar att jag gav mig in i det här med rekonstruktionen. Svaret på den frågan är entydigt nej. Även om jag just nu bara ser magar i spegeln. Fast om jag hade vetat vad jag vet idag, hade jag nog propsat på en DIEP-operation i stället. Dvs den varianten där man bygger upp ett nytt bröst med hjälp av fett från magen. Den främsta anledningen till att jag valde den metod jag gjorde, med muskel, vävnad och hud från ryggen, var ju just att tjäna tid. Kortare operation. Kortare rehabtid. Och lindrigare rehabtid. Jo, tjena hejsan. Kortare operationstid stämde åtminstone. Visst förstår jag att det aldrig finns några garantier. Har man otur så har man. Men om jag hade vetat, så hade nog valet som sagt blivit lite annorlunda. Nu är det som det är och det tjänar inget till att hänga läpp för det.

Av Ingela - 16 juni 2011 18:55

Underverk 1: Jag både kan och får powerwalka! Dagens 50-minutare tog knappt 40. Dags att planera ut en ny perfekt och lite längre gåslinga. Och hoppas på fortsatt lite svalare väder.


Underverk 2: Jag sov utan BH inatt! För första gången på ett halvår eller så. Det kändes varken bättre eller sämre när jag steg upp i morse. Alltså kan jag fortsätta ett tag till. Jag hatar verkligen allt som sitter åt. Verkligen hatar. Och det har verkligen varit jobbigt att ständigt behöva "snörpa in mig" i diverse åtsittande saker. Framför allt på nätterna. Och nu fick jag powersova nästan fem timmar i sträck inatt. Inte vågar jag blåsa faran över än. Därtill är jag alldeles för luttrad av herr C. Men som Kenta sjöng; "Jag har väntat så länge på just den här dan"!


vilket leder tanken till


Underverk 3: Jag går runt och mår just precis rätt bra. Rätt normalt. Lite stressad här och lite stressad där men som helhet rätt bra. Just idag i alla fall. Det är väl ändå vid närmare eftertanke kanske det största underverket av dom alla. Förutom att jag fortfarande lever då.

Av Ingela - 14 juni 2011 17:51

"Det händer att Fantomen klär sig i kostym och ger sig ut på stan som en alldeles vanlig människa". Vet inte riktigt om citatet blev helt korrekt. Det är trots allt rätt många år sen jag sist läste en Fantomentidning. Men ungefär så kändes det idag (förutom att jag inte besökte någon bar och drack ett glas mjölk, som ju Fantomen hade gjort). Mitt klädmode har ju under det senaste dryga halvåret bestått av

bylsig t-shirt med bylsig munkjacka eller

bylsig t-shirt med något mindre bylsig fleecejacka eller

bylsig t-shirt med tillräckligt stor bomullsväst eller

linne med bylsig t-shirt

och till dessa kombinationer, svarta manchesterjeans.


Allt för att dölja diverse pucklar, storleksskillnader och tortyrredskap. Och så helt plötsligt, tadaa:


 

Nu kan jag ju faktiskt klä mig i helt vanliga kläder igen! Visserligen har jag fortfarande tortyrredskapstvång i tre veckor till men det syns ju inte på utsidan. Och visserligen får jag begränsa mig till kläder som går att klä på sig utan full rörlighet i någon av armarna men det handlar mest om att undvika dragkedjor på baksidan. Och visserligen har inte brösten riktigt samma storlek än innan alla svullnader har lagt sig men det är inte iögonenfallande längre. Då är det betydligt mer iögonenfallande att beskåda dom två pucklarna som ska försöka föreställa en mage. Det ser mer ut som om jag är gravid med tvillingar. På höjden, liksom våningsgravid. Om nu någon undrar varför ansiktsuttrycket är lite ansträngt, så beror det på att jag med all kraft försöker dölja nämnda pucklar för kameran. Och er. Och framför allt för mig själv... Men med fortsatt satsning på promenader och, om några veckor, lite mer målmedveten träning ska det väl lösa sig också.


Idag tejpade jag om ärren. Jag skulle egentligen ha väntat till i morgon bitti men jag ville ha gott om tid. Ifall det skulle göra ont och vara obehagligt. I och för sig gjorde det lite ont. Och obehagligt var det faktiskt eftersom jag var tvungen att hela tiden se i spegeln vad jag gjorde. Men det gick ganska fort ändå. Lite väl ansträngt var det under tejpen och jag hade gärna gått utan tejp ett par dagar. Men det vågar jag inte än. Fortsätter det skava och ömma, får jag väl ringa syster T och be om lite goda råd. I natt är i alla fall sista obligatoriska BH-natten. Efter det kan jag åtminstone med gott samvete sova med mjukisar eller linnen. Eller ligga vaken eftersom det ju faktiskt är det jag gör en stor del av nätterna. En klar förbättring blir det i alla fall.

Av Ingela - 13 juni 2011 19:13

Jag har fått en inbjudan till en fest mitt under semestern. En sån fest som nästan kräver övernattning och jag sitter just och funderar på var jag skulle kunna tänka mig att bo. Himla praktiskt är det att kunna gå in och läsa om olika ställen och titta på bilder. Och kunna boka och betala. Hur gjorde vi före internet?


Jag har i och för sig bara bokat hotell via nätet en enda gång. Det var förra året när jag behövde gömma mig en natt i Wichita. Eftersom jag inte visste särskilt mycket om varken staden eller områdena runt omkring, valde jag att bo på ett av flygplatshotellen. Inte så kul kanske men ändå rätt praktiskt. Hade det funnits något i den här stilen, hade jag kanske valt annorlunda. Verkar vara en idé värd att utveckla.

Av Ingela - 11 juni 2011 21:10

Ha! Det verkar som att jag äntligen har överlistat mitt fulgula piller. Sen senaste operationen har jag gått ner två kilo, med hjälp av mer och mer poweraktiga promenader (får inte börja powerwalka förrän på onsdag... shh...). Det är till och med 2,5 men det där halvkilot opererade ju tortyrdoktorn bort (och lite till) så det räknar vi bort i ärlighetens namn.


Dagliga promenader på minst 45 minuter verkar ha varit en fungerande dos. Idag testade jag en kvart på crosstrainern också. Det var nog att ta i. I alla fall med armarna. Det svullnade upp omedelbart på högersidan... Men snart nog ska väl hela kroppen vara med. Skönt var det ändå att få "intensivsvettas" lite!


Av Ingela - 7 juni 2011 19:21

Idag blir jag tvungen att utnyttja syster T:s  erbjudande om att sova i en bekvämare BH. Betydligt bekvämare än den som åkte på i lördags och som jag gjorde ett försök med idag. Jag har faktiskt redan bytt till en riktig mjukis. Idag har det nästan enbart gjort ont. Och skavt. Och mot det hjälper inga värktabletter i världen. Nu är det bara att hoppas på mjukisen och att det känns bättre i morgon. Annars blir det inte kul att vara i närheten av mig.


Just nu hoppas jag verkligen på lite svalare väder. Det verkar jag vara rätt ensam om men hela planeringen byggde ju liksom på att jag skulle hinna både opereras och hyfsat läka innan sommarvärmen kom. Precis som om något på den här resan har gått enligt planerna... Ett litet halvfullt glas finns det i alla fall och det är att det nu har gått två och en halv vardag utan att nya onken har hört av sig om blodproverna. Då kan jag nog utgå från att jag är godkänd för grönbete i ett halvår till. Och det är ju det som räknas i slutänden.

Av Ingela - 5 juni 2011 21:11

Igår åkte jag in till stan och till min betydligt mjukare säng. Och till en betydligt mer bekvämt sittande sport-BH. Annars hade jag gärna stannat hemma ett tag till. Jag har verkligen följt doktorns order och koncentrerat mig på att promenera och att vila. I skuggan. Något annat är inte tänkbart. Dels ska jag ju akta mina ärr och min strålade hud och dessutom kliar det inte nådigt under tejpbitarna när jag svettas. Tack och lov har det blåst rätt bra där på altanen.


Idag hade jag fått åka in till stan i vilket fall som helst. Mamma fyller år och vi, dvs diverse familjemedlemmar, kusiner och näst intill familjemedlemmar har ätit middag hos nunnorna. Dom är minst sagt väldigt duktiga på att laga mat och vi åt nog alla mer än vad vi hade tänkt oss, även om dom tyckte att vi åt alldeles för lite glass. Efter maten trängde vi in oss i mammas lägenhet för att dricka kaffe och se dokumentären om "Nunnorna och Damerna". I Bagarmossen. Den kan gärna svt visa igen, tycker jag.


Det där med att byta onkolog kan man ha en hel del åsikter om. När jag ringde för att försöka ändra tid, fick jag förklaringen att alla som har patienter under behandling har så fullt upp. Och det är säkert så. Jag accepterar fullt ut att det är dom som går på cellgiftbehandling som prioriteras. Fast frågan är ändå hur effektivt det är att vi "gamlingar" ska hålla på att byta. Det tar ju tid både från oss och onkologerna när vi ska etablera nya kontakter. Den här gången hade jag tur, som sagt, och fick en onk av den bra sorten. Hon hade läst på i förväg och nappade direkt när hon märkte att jag visste vad jag ville. Visst hade jag föredragit att få ha kvar "min" professor men det alternativet är ju inte möjligt. "Min" kontaktsköterska är ju inte heller kvar. Och så länge som jag känner att jag får det jag känner att jag behöver, spelar det väl egentligen ingen större roll vem jag träffar.


Däremot spelar ni en väldigt stor roll! Ni 1099 som besökte min blogg förra månaden. Som traditionen bjuder, delar jag härmed ut varsin stjärna i himlen!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards