Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ingela - 4 mars 2011 19:40

Yoker har flyttat hemifrån igen. För gott den här gången. Till hundhimlen. Vi har haft nästan tre veckor tillsammans. Tre himmelska, underbara, gosiga veckor. Men till slut gick det inte att blunda längre. Det främsta ansvaret man har som hundägare är ändå att se till att hunden har ett värdigt liv. Och det kunde jag faktiskt inte erbjuda. Det var ju därför jag omplacerade båda hundarna redan för ett halvår sen. Och någonstans måste man sätta en gräns för hur många omplaceringar man är beredd att pröva med en pensionärshund. Så med stor sorg i hjärtat insåg jag till slut att det var dags att ta ställning.


Igår var jag uppe på Djurakuten och pratade igenom vår situation och senare igår kväll fattade jag beslutet. Att nu var det dags. Och när beslutet väl var fattat gällde det att få en tid rätt snart. Det visade sig att det gick att få en tid redan ikväll.


Lillskrutten visade än en gång upp sig från sin mest charmiga sida. Inte heller lät han sig sövas av bedövningssprutan. Jag kan inte påstå att jag är förvånad. Men när han väl somnade in definitivt var det bara lugnt och vackert.


Yoker, älskade hund. Tack för allt! Nu är du en av himlens absolut klarast lysande stjärnor. Sov i ro.


Av Ingela - 2 mars 2011 21:10

Om nu någon trodde på fullaste allvar att en fulgulpillerflodhästtant skulle försöka sig på att sova på golvet så... Att ta sig ner och somna vore väl en sak. Men att se samma ful...tant försöka resa sig upp efter den sömnen. Troligtvis hade en sköldpadda på rygg haft bättre odds :)


Jag la ner kloklippningsprojektet igår och bestämde mig för att lägga upp en realistisk plan för idag istället. Så jag passade på när all sannolikhet pekade på att kroppen borde vara som mest medgörlig, dvs efter kvällspromenaden. Medveten om att jag utmanade ödet, tog jag mig ner på golvet beväpnad med klotång, klippsax och pälskarda. Och lyckades! Lyckades både klippa klor, irriterande päls under och runt tassarna samt dra kardan ett varv här och där för att slippa fällpälsen precis överallt. Och undret var inte slut i och med det. Jag lyckades dessutom ta mig upp igen utan alltför stor ansträning och nästan utan att behöva använda armarna alls! (hurra!)


Eller skulle jag kanske stannat på golvet ändå? Under en längre tid? Mer tryck på ärret och seromområdet kan man väl inte tänka sig? Fast jag föredrar nog att åka iväg till kliniken för ännu en tömning. Och det är precis vad jag ska göra imorgon. Tyvärr. Att vänta till på måndag framstod som oövervinnerligt... 

Av Ingela - 1 mars 2011 18:25

Min dos sömn per dygn börjar bli oroväckande låg. Det har den i och för sig varit i snart tre år men nu har snittet sjunkit från fem-sex timmar till tre-fyra. Per dygn, alltså. Att somna går hur bra som helst. Och tidigare och tidigare för varje kväll verkar det bli. Man sover rätt bra i fåtöljen framför TVn. Att somna om i sängen efter att ha bytt till pyjamas och borstat tänderna är inte heller några större problem. Det stora problemet inträder när jag vaknar mitt i natten efter totalt sisådär två/tre och en halv timme och inte lyckas somna om. Förrän det blir några mikrosömnstunder strax före sex. Och då har redan den levande väckarklockan ställt in sig på frukost och morgonpromenad. Två förväntansfullt tittande ögon är ruskigt effektiva för att få fart även på en fulgulpillerstel flodhäst. Eller tant. Och efter 45 minuters aktiviteter, inkluderande frukost med vidhängande promenad är tanten vaken. Om än inte pigg.


Hur som helst börjar sömnbristen bli riktigt märkbar. Kanske var det därför jag glömde gårdagens jubileum. Tre månader sen operationen, minsann. Nu skulle jag haft max en månad kvar till helt färdigläkt. Jaså inte... Tre månader innebär också att halva den tiden gått när det är JÄTTEVIKTIGT att TEJPA ÄRREN!!! Annars kan dom bli JÄTTEFULA!!! Ärren alltså. Och bröstet också då eftersom ju ärret går tvärs över det. Jaså, då får jag väl vända ryggen till om jag vill vara vacker då. För ärren på framsidan har jag inte ens fått börja tejpa än... (och det är ingen som har vågat säga till mig att jag borde ha tejpat i åtminstone minst två och en halv månad vid det här laget. För då hade dom kanske blivit ännu mer ledsna där borta på kliniken. Tur att jag är läskunnig och själv kan inhämta nödvändig information/den information som alla utan komplikationer får. Utan att bli alldeles för ledsen för det) Äh, det var nog lika bra att ställa in tremånadersfirandet. Annars hade jag ju lätt kunnat börja se halvtomma glas...


Ännu fler halvtomma glas alltså. Idag råkade jag knycka till på något särskilt obegåvat sätt när jag skulle försöka hindra knähunden från att attackera en arbetskamrat med blöta pussar och handskinsamling (vilket knähunden tycker ingår i dom bernsliga rättigheterna). Det innebar att jag förutom att vara härligt seromsvullen (vilket naturligtvis kommer att spä på sömnbristen) också har ont i den där muskeln som dom skar sönder för att bygga det nya bröstet med. Eller om det nu är någon annan muskel jag har ont i. Det känns inte som livsviktig information. Huvudsaken är att det går över. Men det känns som att det blir någon sorts nytt rekord i sömnlöshet inatt. Åtminstone om man räknar bort dom ljuva ungdomsåren när man faktiskt aldrig behövde sova.


Kan för övrigt konstatera att knähunden skulle behöva lite kloklippning igen. Undrar om man sover bättre på golvet? Se där! Kanske kan jag kombinera nytta med nytta (eller åminstone av nöden tvungen gilla läget?). Minsann står det inte ett litet halvfullt glas och väntar i alla fall!

Av Ingela - 27 februari 2011 19:46

Än så länge har inte kroppen lärt sig att ta hand om seromvätskan men några dagar till klarar jag mig. Skulle gärna vilja klara mig till nästa måndag. Det vore ytterligare ett steg framåt. Och det känns som att det är precis vad jag behöver. Ärligt talat är jag less på det här nu.


Annars har helgen varit lugn och skön. Tack vare min bloggvän Sister Moonshine http://sistermoonshine.blogg.se/  som alltid skriver läsvärda inlägg, hittade jag en ny favorit: http://www.ketchupmamman.se/ En fullständigt beroendeframkallande blogg. Jag har skrattat högt mer än en gång idag. Och nu har jag beställt din bok, Karin. Ser fram emot det!

Av Ingela - 21 februari 2011 17:12

Trots förra helgens snöskottning, husbesök och hundhämtning blev det inte mer än 25 ml idag. Helt klart är vi fortfarande på rätt väg! Nu testar vi med att vänta så länge det går till nästa tömning. Jag får höra av mig när det känns för obekvämt, så får jag komma samma dag.


Om det nu bara ville bli lite varmare och väldigt mycket mindre vinter, så skulle livet bli ännu bättre. När det är så här kallt och dessutom fuktigt, blir min stela kropp väldigt mycket stelare. Och det är inte så praktiskt när man har en knähund som behöver både pälsvård och kloklippningar. Att ta sig ner på golvet går väl an men det är väldigt mycket mer komplicerat att ta sig upp igen. Tack för det, fulgula pillret. Att sen musklerna i båda armarna i allmänhet och i högra armen i synnerhet är minst sagt ur form efter 2 1/2 månads inaktivitet, gör inte situationen bättre precis.


Av Ingela - 17 februari 2011 22:05

Den här gången känns det riktigt motigt. Utan att jämföra med tidigare änglar. Men idag har vi förlorat en av våra ikoner, eller symboler. Ippa. Några av cancertjejerna vet vem hon var. Dom som träffade henne IRL. Vi andra hade ingen aning. Och för oss spelade det faktiskt ingen roll. Ippa var Ippa. Alltid redo att ge sig in i en diskussion på den svagares sida. Alltid full av hopp och förtröstan. Alltid mest fantastisk!!


En stor, väldigt extra lysande stjärna i himlen til dig, och varma tankar till din familj, Ippa.

Av Ingela - 17 februari 2011 20:21


Detta är ändå på intet sätt ett kort som gör min lilla charmör rättvisa. Vi har tittat varandra djupt i ögonen under dom senaste dagarna och nu gillar vi läget! Vi tar en dag i taget och hoppas att hanka oss fram åtminstone under hundgårdssäsongen.


Och med det beslutet, blev jag snabbt på det klara med hur mycket efterverkningarna av operationen egentligen inverkar på mitt liv. Att jag har blivit tvungen att sluta träna har jag redan skrivit om. Nu kan jag inte ens köpa storförpackningar med hundmat utan att behöva be om hjälp. Tack och lov att den äldre knähunden inte drar längre. Annars hade nog det mesta varit väldigt besvärligt. Men just nu njuter vi bara av varandras sällskap, jag och lilltrollet!


Idag borde jag antagligen ringt och fixat en tid för tömning. Men det gjorde jag inte. Hur som helst är det inte bra att utsätta kroppen för infektionsrisken varenda vecka och nog kan jag tänka mig att chansa lite med att dra ut på tidsintervallerna. Jag får se hur det känns i morgon.

Av Ingela - 13 februari 2011 13:14

Lite hastigt påkommet blev jag med knähund igen. Modell 50-kilos. Yoker har flyttat hem. Det fungerade inte. Snällaste Gun hängde med dit och körde bilen hem, så jag kunde ägna mig åt att hålla skrutthunden i baksätet. Stor stjärna i himlen för det, Gun!


Nu sitter jag här och funderar fram och tillbaka. Ena sekunden är jag helt övertygad om att det bästa är att han får somna in. Jag sa ju förra gången att det var sista gången han flyttade (att flytta hem räknas inte i den statistiken). I nästa sekund kommer en envis tanke in i hjärnan. Kanske är det nån mening med att han flyttade hem just idag. När jag börjar må bättre fast ändå fortfarande måste ta det lugnt. Att han har flyttat hem för att hjälpa mig att må bättre. Inte vet jag men om man nu blir vidskeplig i cancerlandet kan man väl också få fundera över ödets vägar?


Hur som helst tänker jag inte bestämma mig än. Jag har nästan inga resor inplanerade under resten av våren. Två endagars till Växjö respektive Skellefteå och då kan jag förlita mig på snälla arbetskamrater för hundrastning. Den inplanerade långresan till Washington och Lindsborg flyttades till september. Kanske var det nån mening med det också?   Även om jag har både hela mig och bilen full med hundhår redan, känner jag hur otroligt mycket jag har saknat mina små monster! Så vi tar en dag i taget, jag och lillskrutten. Busan blir kvar där hon är. Hon är ju faktiskt inte ens min längre. Men jag orkade inte träffa henne idag. Då hade jag nog börjat gråta.


Med serombildningen är det lite som det är. Torsdagens och fredagens snöoväder gjorde att jag helt enkelt var tvungen att borsta bil och skotta snö och det har straffat sig nu. Det är mycket vätska bara efter fyra dagar och jag får nog allvarligt fundera på om jag ska ringa i morgon bitti och boka in en tömning.

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards