Senaste inläggen

Av Ingela - 13 juli 2011 19:57

Egentligen var det dags att byta tejp igår men då orkade jag inte. Det var snudd på att det inte blev av idag heller. Det tog halva dagen att övertyga mig själv om att det var dags att kliva in i duschen och sen riva av alla tejpbitarna. Inte för att det gjorde överdrivet ont utan för att jag var lite rädd för hur det skulle se ut under tejpbitarna.


Det såg inte bra ut. Illröda utslag, på gränsen till sår. Jag blir så trött på att inget kan få fungera bara helt normalt. Eftersom jag vet att jag har känslig hud, använder jag ju redan en tejp som knappt finns att få tag i på apoteken. Bara för att... Efter lite googlande idag hittade jag kanske ett alternativ; en sorts genomskinlig silikonhäfta. Om det nu inte är samma som dom smackar på direkt efter operationerna, för då är den helt körd. Mer irriterad hud än efter dom har jag nog aldrig haft. Det får nog bli en tur in till ett apotek i morgon för att kolla hur det är.


Jag lät i alla fall ärr och utslag lufta i fyra timmar, smorde med lite mjukgörande kräm och tejpade sedan så gott det gick med hjälp av kompresser. Aldrig mer får det gå så lång tid som två veckor mellan tejpbytena. Får jag nu bara bort det värst irriterade kan jag testa med lite kortisonsalva då och då. Och nu får jag väl ändå rycka upp mig och ringa till kliniken och kolla upp hur det egentligen är med tejpandet. Är det bara estetiskt finns det väl ingen större anledning till självplågeri.


Något bättre mår kroppen i alla fall. Kanske för att det har blivit betydligt svalare. Eller av någon annan anledning. Träningsvärk är det nog ändå inte. Den sitter i musklerna och där har jag inte ont. Däremot kan det ju faktiskt vara så att bristen på tränade muskler gör att ansträngningen känns i skelett och leder. Lite har jag dragit ner på tempot och träningsmängden. Fast bara lite. Stämmer min teori är det väl ändå bäst att kämpa på. Och som vanligt, mår jag ju bättre både fysiskt och psykiskt av att träna.

Av Ingela - 11 juli 2011 19:16

Jag har haft ont i några dagar. Både här och där men mest i benen. Stel har jag varit också. Det är i och för sig ingen nyhet. Både stelhet och värk i skelett och leder ingår som rätt normala biverkningar av fulgula pillret. Fast det brukar vara värst på vintern och då framför allt när det är fuktigt och/eller kallt. Så det här kom som en högst oväntad och ovälkommen överraskning.


Egentligen hittar jag bara en möjlig förklaring och den vill jag faktiskt inte se. Nu har det gått en vecka sen jag hade nypremiär på crosstrainern och jag har hunnit med fem halvtimmespass. Plus att jag har fortsatt att powerwalka. Inte kan det väl vara orsaken till det onda? Nej, det vägrar jag bara att tro. Det är ju när jag har rört mig en stund och blivit lite uppvärmd, som jag inte känner något alls. Jag kör på ett tag till och ser vad som händer!



Av Ingela - 6 juli 2011 19:54

Nu har dom magiska sex veckorna passerat. Sex veckor med obligatorisk sport-BH, dygnet runt första tre och sen på dagtid. I alla fall enligt min kliniks föreskrifter... Härom dagen googlade jag lite på bröstförminskning och träning eftersom jag var lite osäker på när jag kan få komma igång med riktig sådan igen. Det visade sig att jag hela tiden kom in på sidor som över huvud taget handlade om tiden efter operationen. Och det var stora skillnader. När det gällde att ha sport-BH, att träna och att tejpa såren. Det är till syvende och sist som vanligt, med andra ord. Det som gäller är att ta till det sunda förnuftet.


Mitt sunda förnuft säger att jag behöver sport-BH ett tag till. Det är ett pris som är värt att betala för att komma igång med åtminstone en del av träningen. Dvs crosstrainern. Igår kväll var det nypremiär för en hel halvtimme! Och i morse en till! Utan att jag har svullnat upp mer än vanligt! Tacka f--en för att det är värt att ha en BH på sig då. Även om den skaver. Äntligen är jag igång igen!


Jag tror att sexveckorsgränsen även innebär att tejpandet av ärren har gått in i en enbart kosmetisk fas. Fast det vet jag inte. Informationen därute på nätet skiljer sig åt i ännu högre grad när det gäller just tejpandet. Så för säkerhets skull fortsätter jag. Åtminstone så länge som sommartemperaturen håller sig inom rimliga gränser.


Ännu ett månadsskifte har passerat. För mig är var och en av er 928 läsare helt unik och ovärderlig. Varsin stjärna i himlen har ni som vanligt förtjänat!

Av Ingela - 4 juli 2011 18:05

Idag var det dags för min bentäthetsmätning. Svår den där att uttala. Lite sex laxar, typ. Prova själv och se hur svårt det är att få e:na och ä:na på rätt ställe. Särskilt om man ska uttala det snabbt. I egenskap av uppväxt söder om söder tar jag mig därför rätten att säga "bentethetsmetning". Mycket enklare!


Själva "metningen" är i sig rätt enkel. Man ligger ner på en brits och blir scannad av en "arm" som rör sig lite fram och tillbaka. Inget stickande. Ingen kontrastvätska, varken före eller under tiden. Inget trångt rör att bli intryckt i. Det enda obehaget är när man ska vända fötterna inåt, för att få rätt vinkel på höfterna. Det gör inte särskilt ont men det känns lite som att allt ska hoppa ur led. Det gör det inte i allmänhet och det gjorde det inte idag. Så nu är det bara att invänta resultatet. Det här är ju en enkel undersökning även i perspektivet att den egentligen inte har med herr C att göra. Fast ändå. Den kommer att avgöra om jag kan fortsätta slippa vidriga veckopillret. Och det kan jag få göra om inte "bentetheten" har blivit märkbart sämre än vid förra "metningen". Hoppas, hoppas. Det finns liksom en anledning till att jag kallar dom vidriga veckopiller. För säkerhets skull ska jag läsa på lite om dom olika alternativen som faktiskt finns just till veckopiller. Alltid bra att vara förberedd.


Hur förenade jag då nytta med nytta? Jo, jag tog en powerwalk från Norra Bantorget till KS. Och när det visade sig att jag skulle få vänta i 27 minuter på bussen tillbaka, blev det en powerwalk till i stället. Och faktiskt kändes det mer som nöje än nytta att kunna få upp lite tempo i den lite svalare luften.

Av Ingela - 30 juni 2011 19:44

Jag har väl i och för sig aldrig varit särskilt förtjust i värme men så länge man kan lindra effekterna genom att vara i eller nära vatten, går det väl an. Och just nu får jag inte vara i vattnet. Möjligtvis nära men då i ordentligt påklätt skick. Eller i skuggan om det nu finns någon sådan i närheten av vattnet. Är man opererad så är man. Och då är man tejpad och när man svettas, så kliar det. Eller skaver. Men det där vet ni redan...


I morse kände jag att jag var trött på att bara "stå ut". På altanen i skuggan med en bok. Eller framför AC:n. Till att börja med försökte jag vända på rutinerna och börja med min powerwalk innan det skulle bli för varmt. Ungefär tre timmar för sent var väl det. Det blev inte mycket power i den promenaden men desto mer svett och flås... Då bestämde jag mig för en tur in till stora staden, med mellanlandning i Åkersberga för lite shopping. I lägenheten fanns det en hel del som väntade, som tvätt och städning. Och, inte att förglömma, en nybliven pappa som väntade i brevlådan! Jag får nog erkänna att just vetskapen om att säsong fyra av Dexter låg där, var ett av dom tyngre argumenten för att åka in till stan. Och för all del inget dåligt sådant. Det var trögt i början att lära känna Dexter. Jag försökte nog fyra gånger innan jag lyckades se hela första avsnittet men när jag väl hade sett det var jag fast!


En sak är jag faktiskt lite stolt över. Eftersom jag har lägenheten i samma hus som jobbet, lovade jag att gå förbi och attestera några räkningar. Det visade sig att nyckelbrickan låg kvar hemma i huset (fast jag såklart blev insläppt ändå). Den med halvtomma glas skulle väl deppa ihop över tankspriddheten men jag som satsar på halvfulla glas konstaterar att det om något väl är ett tecken på att jag har semester!

Av Ingela - 28 juni 2011 19:47

Mer sömn blev det inatt. Visserligen sönderhackad men ändå totalt cirka åtta timmar! Och precis när jag bestämde mig för att gå upp och dricka kaffe, blev det svart i sovrumstv-rutan. Och inte bara där. Strömavbrottet var ett faktum och det höll i sig i nästan 3 1/2 timme. Gissa om kaffet smakade bra när äntligen strömmen kom tillbaka!


Tack vare att strömmen kom tillbaka kunde jag också ta en dusch. Och byta tejpbitarna. Lite obehagligt var det. Jag har upptäckt att jag har känsel nästan överallt där tejpbitarna sitter. Och det är förvisso obehagligt för stunden men väldigt positivt i längden, förstås. Fast just nu var det mest obehagligt med allt skavande och framför allt kliande. Det är rätt rejält röda, irriterade områden där under tejpbitarna. Men jag hankar mig fram en dag i taget. Och nu sitter det nya fina tejpbitar där dom ska.


Apropå tejp, obehag och operationer såg jag Plastikkirurgerna härom dagen. Det var en tjej som behövde förminska och lyfta brösten. Av andra orsaker än mina men min senaste operation handlade ju just om att lyfta och förminska det friska bröstet. Min tortyrdoktor var inte ens i närheten, så då kändes det som att jag kunde titta. Men när kameran zoomade in en "pepparkakskakform" som uppenbarligen skulle användas till att ta loss bröstvårtan, var jag tvungen att blunda. Det kommer nog att dröja innan jag kan titta på något så nära mina egna operationer... om ens aldrig...



Av Ingela - 27 juni 2011 20:17

Jag åkte in en sväng till stan igår. Dels hade jag glömt min bankdosa och några papper som jag behövde men jag tänkte också passa på att sova lite mer koncentrerat i den lite mjukare sängen. Hjärnan var den enda kroppsdelen som verkade tycka att det var en bra idé. Som vanligt somnade jag utan problem vid halvtio och sov nån timme åt gången till halvtolv. Sen var det kört fram till halvfem. Och om det normalt sett är klent med bra TV-program på nätterna, kan jag lova att det är rena skräpet så här i semestertider. Tack vare just semestern, kunde jag ändå ligga kvar lite längre och fick ihop dryga fyra timmars sömn i alla fall.


Undrar hur det blir nu när värmen är tillbaka? Inte bara med sömnen, utan med allt skavande mot sår och ärr. Redan idag har det skavt lite mer. Konstigt nog är det som lindrigast när jag är ute och powerwalkar. Synd att jag inte orkar göra det hela dagarna. Då skulle jag förmodligen sova av ren utmaning på nätterna. Jag orkar i alla fall längre och längre promenader. Alltid något.

Av Ingela - 24 juni 2011 19:37

Ibland känner jag mig verkligen överdrivet gnällig. Kanske har varje krämpa sin tid men om jag jämför med midsommarafton för tre år sen... Jag var helt kass i magen efter tredje (tror jag det var) förgiftningen och kunde inte röra mig längre bort än ut på altanen. Ingen hade talat om för mig att jag borde ha ringt onkologjouren och så här, med facit i hand, är jag glad för det. Hade jag behövt bli inlagd ännu en storhelg, hade jag nog brutit ihop fullständigt. Tack och lov hade jag turen på min sida. Det som kunde ha varit en livshotande infektion, var bara en helt vanlig cytomagsjuka. Och här sitter jag idag och kan önska er alla en glad midsommar!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards